Den långa färden

Skellefteåtränaren Jerker Bjurman lyckades kvala in två ston till Sleipner Cup-finalen på Romme. Ett av säsongens stora mål. Och det var med viss optimism han påbörjade den långa resan på morgonen tisdag 24 maj. Med sig hade han sällskap av hustrun Rania samt Wik Viktoria och egna uppfödningen Mira Kiro. Båda hästarna startade med 20 meters tillägg.

- Jag hade förhoppningar om att Wik Viktoria (Örjan Kihlström) skulle kunna tjäna pengar och med Mira Kiro (Jorma Kontio) var jag faktiskt lite inne på att hon skulle segerstrida. Jag hade kört 1,25/1600 meter med flygande start i träningsjobb men man vågar ju ändå inte vara allt för optimistisk. Men ändå, jag hade stor tro på en placering bland de fem främsta och eftersom de bästa är ungefär lika bra kan det ju lika väl bli seger som en femteplats, konstaterar Jerker som plockade ut sin A-licens 2017 och just nu har elva kallblod på sin träningslista.

Han blev Årets tränare vid hemmabanan ifjol och har fina unghästar i stallet. Och några riktigt fina 1-åringar som kommer in på listan under hösten. Hittills i år har det blivit sex segrar och drygt 450 000 inkört till stallet.

- Men jag har kanske för få hästar för att försvara den titeln. Jag tycker dock att det känns ärofyllt att vara bäst på sin hemmabana så självklart kommer jag att fortsätta jobba för det.

Wik Viktoria tog en sjundeplats i finalen och kunde se stallkamraten Mira Kiro spurta till seger på 27,4/2160 värd hela 150 000 kronor. Välstammade Mira Kiro (Bork Odin – Ängskalla) siktas tyvärr inte mot Derbystoet i Östersund…

- Nej, jag glömde att anmäla hela den här kullen. Det känns ju surt nu men de anmäldes i alla fall till norska Klasselöpen så vi siktar dit istället, fastslår Jerker som naturligtvis har en plan för Kira Miro

- Det är klart att jag haft högt ställda förväntningar. Hon är Ängskallas första avkomma och tanken är ju att Mira så småningom ska bli hennes arvtagare i avelsboxen. Det har väl inte slagit några riktiga gnistor om Mira Kiro men hon har ändå gjort det bra hela tiden. Som sin mamma, och hennes ett år yngre syster Saga Kiro för den delen, har hon varit lite för bra för sitt eget bästa. Från början hade hon dåligt trav och såg faktiskt inte fräsch ut. Men inför en start på Umåker under juldagen ifjol kände jag för första gången att jag helt trodde på det själv. Så jag sa till John Östman som skulle köra, att kör som om du har bästa hästen. Det gjorde han och Mira vann. Nu har hon en fin säsong och jag måste tro att det kan bli riktigt bra framöver!

Resan till Romme tog alltså sin början vid 09-tiden tisdag morgon. Dit har Jerker 70 mil så man kom fram till kvällen. Turligt nog fanns folk på plats som kunde visa Jerker rätt och under onsdagen fick han låna en hage av Rommetränaren John Byström. Man startade i lopp 5 och efter vattning och bar det iväg hemåt igen. Jerker hade förberett sig för en lång natt och pratat med både Bergsåker och Solänget för möjlighet att stanna till om det skulle behövas. Bjurman var dock inte trött efter den stora framgången men kände ändå att hästarna måste få komma av bilen en stund, dricka lite och röra på sig. Så det blev ett stopp på Solänget en liten bit utanför Örnsköldsvik.

- Då är man ju nästan hemma med bara cirka 23 mil kvar. Vi stannade i Övik vid 05-tiden och jag var som sagt inte trött. Men eftersom jag sedan vaknade 09:15 så jag kanske det ändå, skrattar Jerker som hade dåsat till rejält i bilen…

De kom hem framåt 12-tiden på torsdagen vilket innebär att just den här starten tog lite drygt två dygn i anspråk. Men det var det nog värt!

/BOM